Odqvist Släktbok

Gösta och Märta Odqvist

Gösta föddes den 9 januari 1913 och växte upp i Strängnäs med mamma Ella, pappa Hjalmar, som var officer på I 10, och lillasyster Majsan. De bodde 20 år i Villa Ullvi i Mälarlunden med utsikt över sjön och en båtbrygga nedanför huset. I närheten fanns skidbackar och det var gångavstånd till skolan. Ella och Hjalmar uppfostrade sina barn med fast hand. Göstas stora intressen var idrott, scouting och orientering. Han tog studenten 1932 och utbildade sig till officer vid Karlberg. Gösta ville bli flygofficer och blev klar med sin flygutbildning på Ljungbyhed 1937.

   Samma år förlovade Gösta sig med Märta Sundell. Hon var född 27 februari 1911 och hade växt upp i Åkers styckebruk, med mamma Elin, pappa Ernst, som var disponent, och syskonen Ingrid Ninni och Olle. Barnen hade en trygg och varm uppväxt, åkte släde efter häst, plockade murklor på våren och ”plockade” flodkräftor i det grunda diket på hösten. De första skolåren hade de guvernant men måste sedan bo inackorderade i Strängnäs. Märta tog studenten i Strängnäs läroverk med toppbetyg och fortsatte sina studier på Schartaus handelsinstitut. Därefter arbetade hon en kort period på UD och fem år på försäkringsbolaget Thule, men blev uppsagd på grund av giftermål.

   Gösta och Märta gifte sig 1938 och de flyttade till Västerås, där Gösta började på F 1, en av de fyra flygflottiljer som fanns på den tiden. Andra världskriget bröt ut och detta innebar ständig beredskap för Gösta. Under fyra krigssomrar hyrde Märta och Gösta ett primitivt torp, ”Lugnet”, på flottiljområdet. På vintern bodde de i en lägenhet i Västerås. Under kriget var cykel och skidor färdmedel, både till jobbet och till frackfesten. Ofta var Märta ensam, F 1:s förband var långa perioder förlagd på hemliga krigsbaser på olika platser i Sverige.

   När tyskarna invaderade Danmark och Norge den 9 april 1940 var risken för invasion överhängande för Sverige. 12 tunga bombplan gjordes klara för strid. Gösta skrev ett avskedsbrev till Märta att läsa, om han inte återvände.

I samband med krigsutbrottet mellan Tyskland och Ryssland 1941 beordrades ”omedelbart förhöjd beredskap”. Telefonlinjerna var överbelastade. För att varsko flottiljpersonal som var ledig fick F 1:s ledning ta till okonventionella metoder. Gösta kommenderade ut ett bombplan som skulle ”lågsniffa” och bullra över Västerås. Samtidigt for en militärlastbil runt i staden med ett LARM-plakat och några värnpliktiga som förde oväsen med hjälp av trumma och kastrullock från flaket. På det sättet lyckades de samla ihop sin personal.

    1941 såg kriget ut att bli långvarigt. Ransoneringar infördes. Märta och Gösta beslutade sig för att köpa den lilla bondgården Kalfsund utanför Södertälje för att trygga matförsörjningen. En arrendatorfamilj brukade jorden och skötte djuren. På grund av den ständiga beredskapen kunde Gösta inte lämna Västerås. Först i maj 1944 bodde de för första gången på gården. De åkte tåg till Södertälje, buss och sedan häst och vagn. Möblerna hade skickats med ångbåt från Stockholm. Eva föddes 1941, tre år senare kom Kerstin, Ulla föddes 1946 och Inger 1947. Kalfsund kom att bli den fasta punkten för alla i familjen.

    Gösta älskade att flyga. I flygets barndom flög han små enmotoriga propellerplan, tunga bombplan men också jetplanen Venom, Lansen och Viggen. Gösta blev stabschef på Flygstaben i Stockholm 1948, chef för Bomb och Skjutskolan 1951, Flygkadettskolan i Uppsala 1952 och F 1 i Västerås 1954-59. Han kom åter till flygstaben i Stockholm 1959 och blev sedan chef för fjärde flygeskadern i Luleå 1961. 1964 blev han chef för Flygstaben i Stockholm och avslutade sin karriär som chef för första Flygeskadern i Göteborg som hade tolv attackdivisioner om cirka 100 flygplan från fem flygflottiljer. Han pensionerades som generallöjtnant 1973, 60 år gammal.

    Alla dessa flyttningar innebar stora påfrestningar för Märta och barnen som fick lämna vänner, flytta till nya städer och börja nya skolor. Märta var familjens nav och stora trygghet. Hon blev också ”extramor” för de av barnens vänner som ibland var i behov av en sådan. Märta och Gösta tog med sina barn i skogen, på sjön och på fjället. De fick lära sig hur man tar sig ur en vak, att bygga vindskydd på fjället och skjuta prick med gevär. Gösta lärde döttrarna dansa foxtrot och hambo och sjunga Taubes visor.

   Eva utbildade sig till psykolog, gifte sig med Kåre Sintorn, officer, och fick två barn, Ylva och Sverre. Kerstin blev också psykolog. Hon gifte sig först med Gustaf Bergenstråhle, bergsingenjör, och fick Susanna och Josefin. Senare gifte hon sig med Nils Paues, bergsingenjör, och fick Elin och Magnus. Ulla blev diplomat och fick Charlotte och Karin. Inger blev sjukgymnast och gifte sig med Anders Wulf, affärsman, och fick tre barn, Malin, Hanna och Katarina.

    Efter pensioneringen blev Gösta ordförande i Svensk Flyghistorisk Förening. Han ägnade sig åt släktforskning, var liksom far Hjalmar och farfar Svante ordförande i Odqvists släktförening i många år. Gösta skrev boken Min Krönika (1987) som handlade om hans liv, men också om släkternas Odqvist, Söderman och Nordlöf historia. Boken Kalfsund i Enhörna blev klar 1989.

    Märta avled 13 augusti 2003 och Gösta den 15 februari 2005 i Västerås. De är begravda vid Överenhörna kyrka, några kilometer från sitt älskade Kalfsund.

Källor:

Odqvist Gösta. Min Krönika. 1987

Svensk Flyghistorisk Tidskrift no 6. 2008

Egna minnen Stockholm 2018 05 21

Kerstin Paues Odqvist

Märta och Gösta Odqvist på F1 - mässen i Västerås vid nedläggningen av förbandet 1983. Gösta var chef där  1954 – 1959 och familjen bodde på Hässlö gård.