Henrik Wilhem och Josefina fick tio barn men bara fyra av dem levde till vuxen ålder. Det var koleran som tog många barns liv i 1800-talets Uppsala. Föräldrarna och barnen Anna, Henrik, Otto och Maja kommer att få var sin sida med tiden. Här kommer fakta och bilder som handlar om hela familjen att samlas. En kort redogörelse för HWs liv får vi i sammanfattningen av Claes Melins bok Nykterist med sinne för brännvin från Uppsalal Ångqvarn av Eva Sintorn.

HWs förfäder finns i ett par dokument som sammanställts av Stig Geber som skriver "Jag skulle vilja rekommendera den nya boken Valloner som kom ut för ett par månader sedan. Den finns att köpa via Sveriges Släktforskarförbund. De vallonsläkter jag direkt kan se som anor är Anjou, Baudou, Bossard, Bovin, Dubois, Gilljam, Goffin, Lemon och Philip." Om Johanna Anjou och om Johanna Elisabet Bovin .

HWs och Josefinas förfäder finns även dokumenterade  på sidorna 65-67 i det avsnitt ur Gösta Odqvists Min Krönika som vi publicerat här. Dessutom har Kurt Nyberg googlat och kunnat lägga till lite i Josefinas anor. I boken Uppsala Ångqvarns Aktiebolag 1874-1924 finns en del uppgifter om famlijen också.

Barnen

Fr höger

Anna f 21/11 1862

Henrik f 26/4 1866

Otto f 13/10 1869

Maja (Maria) f 12/5 1867

Nyförlovade Ella Nordlöf och Hjalmar Odqvist på segelbåten i Ekoln i Mälaren

Odqvist släktbok

Maj f. Odqvist och Karl Sergel

Maj Odqvist, Majsan, föddes den 25 maj 1914. Hon växte upp i Strängnäs, i en stor, härlig villa i Mälarlunden. Mamma Ella, pappa Hjalmar och storebror Gösta var alla intresserade av friluftsliv och Majsan deltog i svamppromenader, segling och skidåkning. Många somrar tillbringade Ella och barnen i Vejbystrand för att få ”luftombyte”. Pappa Hjalmar hade endast två veckors semester och kunde inte följa med. Majsan utbildades enligt den tidens ideal, gick i flickskolan och sedan ett år i Lausanne på hushållsskola.

   I juni 1934 gifte sig Majsan, 20 år gammal, med Karl Sergel, född 10 mars 1909. Han var arméofficer, son till Fritz Sergel, godsägare och kapten vid I 10 och Ida Reutersköld. Majsan och Karl flyttade mellan regementsstäderna Östersund, Eksjö och Stockholm. 1941 kom dottern Margareta och 1943 sonen Gunnar. 

    1933 köpte Hjalmar och Ella Källviksudde utanför Trosa. Redan 1934 var ”Herrgårn” färdigbyggd. Källvik kom också att bli Majsan och Karls älskade sommarställe där de byggde sig sin egen stuga, ”Torpet”. 

   1949 blev Maj och Karl hälftenägare av en stuga i Storvallen, nära Storlien. Stugan saknade vatten och el och hade utedass. Många fjällsemestrar tillbringades här. Bror Gösta och Märta med fyra barn var ofta gäster och för Maj var det inget problem med 10 personer i hushållet. Man smälte snö till matlagning och disk på vedspisen. Var och en fick en papperstallrik med sitt namn på i början av veckan. Ett smörpapper lades på tallriken och brändes efter avslutad måltid. Sista kvällen blev det festmåltid som man fick avnjuta direkt på papperstallriken!

    Majsan hade ”skinn på näsan”. Hon var en god organisatör och skötte den omfattande representation som följde med Karls tjänster. Hon var en framstående bilkårist och under polioepidemin på 50 talet tillbringade hon otaliga vak- nätter hos svårt sjuka barn på lasarettet i Östersund. Karl gillade att diskutera politik och religion och hade ”tummen mitt i handen”. Majsan var omhändertagande, jordnära och praktisk.

   Familjen flyttade till Bonn 1957-61 där Karl var svensk försvarsattaché. Margareta utbildade sig inom restaurang branschen i Bonn och Gunnar gick på Humanistiska läroverket i Sigtuna. Karl blev chef för Jämtlands fältjägarregemente i Östersund 1961-68 där Majsan och Karl var ett omtyckt chefspar. Han avslutade sin militära karriär som chef för svenska övervakningskommissionen i Korea 1968-69. När uppdraget var slutfört blev Karl hämtad av Majsan i Korea för att tillsammans åka jorden runt. 

   1961 fick Margareta en son, Mikael. Han kom att växa upp hos mormor och morfar. Gunnar blev officer men övergick till det privata näringslivet. Han gifte sig med musikpedagogen Maggie Nellbratt och de fick två barn, Lotta och Peter.

   Efter pensioneringen bosatte sig Majsan, Karl och Mikael i Strängnäs men tillbringade mycken tid på Källvik. Karl avled den 13 mars 1996 och Majsan två år senare, den 25 oktober 1998 i Strängnäs.

Källor:

Odqvist Gösta. Min Krönika. 1987

Intervju med son Gunnar Sergel 2018 04 28

Egna minnen.

Stockholm 2018 05 21

Kerstin Paues Odqvist

Odqvist Släktbok

Gösta och Märta Odqvist

Gösta föddes den 9 januari 1913 och växte upp i Strängnäs med mamma Ella, pappa Hjalmar, som var officer på I 10, och lillasyster Majsan. De bodde 20 år i Villa Ullvi i Mälarlunden med utsikt över sjön och en båtbrygga nedanför huset. I närheten fanns skidbackar och det var gångavstånd till skolan. Ella och Hjalmar uppfostrade sina barn med fast hand. Göstas stora intressen var idrott, scouting och orientering. Han tog studenten 1932 och utbildade sig till officer vid Karlberg. Gösta ville bli flygofficer och blev klar med sin flygutbildning på Ljungbyhed 1937.

   Samma år förlovade Gösta sig med Märta Sundell. Hon var född 27 februari 1911 och hade växt upp i Åkers styckebruk, med mamma Elin, pappa Ernst, som var disponent, och syskonen Ingrid Ninni och Olle. Barnen hade en trygg och varm uppväxt, åkte släde efter häst, plockade murklor på våren och ”plockade” flodkräftor i det grunda diket på hösten. De första skolåren hade de guvernant men måste sedan bo inackorderade i Strängnäs. Märta tog studenten i Strängnäs läroverk med toppbetyg och fortsatte sina studier på Schartaus handelsinstitut. Därefter arbetade hon en kort period på UD och fem år på försäkringsbolaget Thule, men blev uppsagd på grund av giftermål.

   Gösta och Märta gifte sig 1938 och de flyttade till Västerås, där Gösta började på F 1, en av de fyra flygflottiljer som fanns på den tiden. Andra världskriget bröt ut och detta innebar ständig beredskap för Gösta. Under fyra krigssomrar hyrde Märta och Gösta ett primitivt torp, ”Lugnet”, på flottiljområdet. På vintern bodde de i en lägenhet i Västerås. Under kriget var cykel och skidor färdmedel, både till jobbet och till frackfesten. Ofta var Märta ensam, F 1:s förband var långa perioder förlagd på hemliga krigsbaser på olika platser i Sverige.

   När tyskarna invaderade Danmark och Norge den 9 april 1940 var risken för invasion överhängande för Sverige. 12 tunga bombplan gjordes klara för strid. Gösta skrev ett avskedsbrev till Märta att läsa, om han inte återvände.

I samband med krigsutbrottet mellan Tyskland och Ryssland 1941 beordrades ”omedelbart förhöjd beredskap”. Telefonlinjerna var överbelastade. För att varsko flottiljpersonal som var ledig fick F 1:s ledning ta till okonventionella metoder. Gösta kommenderade ut ett bombplan som skulle ”lågsniffa” och bullra över Västerås. Samtidigt for en militärlastbil runt i staden med ett LARM-plakat och några värnpliktiga som förde oväsen med hjälp av trumma och kastrullock från flaket. På det sättet lyckades de samla ihop sin personal.

    1941 såg kriget ut att bli långvarigt. Ransoneringar infördes. Märta och Gösta beslutade sig för att köpa den lilla bondgården Kalfsund utanför Södertälje för att trygga matförsörjningen. En arrendatorfamilj brukade jorden och skötte djuren. På grund av den ständiga beredskapen kunde Gösta inte lämna Västerås. Först i maj 1944 bodde de för första gången på gården. De åkte tåg till Södertälje, buss och sedan häst och vagn. Möblerna hade skickats med ångbåt från Stockholm. Eva föddes 1941, tre år senare kom Kerstin, Ulla föddes 1946 och Inger 1947. Kalfsund kom att bli den fasta punkten för alla i familjen.

    Gösta älskade att flyga. I flygets barndom flög han små enmotoriga propellerplan, tunga bombplan men också jetplanen Venom, Lansen och Viggen. Gösta blev stabschef på Flygstaben i Stockholm 1948, chef för Bomb och Skjutskolan 1951, Flygkadettskolan i Uppsala 1952 och F 1 i Västerås 1954-59. Han kom åter till flygstaben i Stockholm 1959 och blev sedan chef för fjärde flygeskadern i Luleå 1961. 1964 blev han chef för Flygstaben i Stockholm och avslutade sin karriär som chef för första Flygeskadern i Göteborg som hade tolv attackdivisioner om cirka 100 flygplan från fem flygflottiljer. Han pensionerades som generallöjtnant 1973, 60 år gammal.

    Alla dessa flyttningar innebar stora påfrestningar för Märta och barnen som fick lämna vänner, flytta till nya städer och börja nya skolor. Märta var familjens nav och stora trygghet. Hon blev också ”extramor” för de av barnens vänner som ibland var i behov av en sådan. Märta och Gösta tog med sina barn i skogen, på sjön och på fjället. De fick lära sig hur man tar sig ur en vak, att bygga vindskydd på fjället och skjuta prick med gevär. Gösta lärde döttrarna dansa foxtrot och hambo och sjunga Taubes visor.

   Eva utbildade sig till psykolog, gifte sig med Kåre Sintorn, officer, och fick två barn, Ylva och Sverre. Kerstin blev också psykolog. Hon gifte sig först med Gustaf Bergenstråhle, bergsingenjör, och fick Susanna och Josefin. Senare gifte hon sig med Nils Paues, bergsingenjör, och fick Elin och Magnus. Ulla blev diplomat och fick Charlotte och Karin. Inger blev sjukgymnast och gifte sig med Anders Wulf, affärsman, och fick tre barn, Malin, Hanna och Katarina.

    Efter pensioneringen blev Gösta ordförande i Svensk Flyghistorisk Förening. Han ägnade sig åt släktforskning, var liksom far Hjalmar och farfar Svante ordförande i Odqvists släktförening i många år. Gösta skrev boken Min Krönika (1987) som handlade om hans liv, men också om släkternas Odqvist, Söderman och Nordlöf historia. Boken Kalfsund i Enhörna blev klar 1989.

    Märta avled 13 augusti 2003 och Gösta den 15 februari 2005 i Västerås. De är begravda vid Överenhörna kyrka, några kilometer från sitt älskade Kalfsund.

Källor:

Odqvist Gösta. Min Krönika. 1987

Svensk Flyghistorisk Tidskrift no 6. 2008

Egna minnen Stockholm 2018 05 21

Kerstin Paues Odqvist

Märta och Gösta Odqvist på F1 - mässen i Västerås vid nedläggningen av förbandet 1983. Gösta var chef där  1954 – 1959 och familjen bodde på Hässlö gård.

Maja (Maria) Söderman 

föddes 12 maj 1867 och dog 1945. Hon gifte sig 1891 med Carl Gustaf Thunman som dog 1898. Med honom fick hon sönerna Sten, Kurt och Bengt. Maja gifte om sig med Henrik Nerman men fick inte flera barn.

Maja ärvde Norrhällby gård 1901. HW Söderman hade köpt gården för torvmossens skull och 1874-5 användes torv därifån till att elda pannorna på nybildade Uppsala Ångqvarn (jubilemumsskrift 1924). Maja ville bygga ett corps de logi på höjden men HW sade nej (Melin s 247). Hon lät bygga huset på berget efter hans död och det stod färdigt 1904, men fick en tillbyggnad 1918 där badrum för rörelsehindrade sonen Bengt ordnades. Vattencistern på berget tillhandahöll vattentryck i ledningarna. Den fylldes från brunnen nere vid lagården genom att hästar drog en pump. (Ulla-Britta Thunman meddelare).

1924 var Maja med i styrelsen för Uppsala Ångqvarn (Jubileumsboken 1924). Hon hade anställt Margit Dunér för att sköta om Bengt ute på Norrhällby. Sonen Kurt återkom från en resa till Amerika och träffade Margit på Norrhällby (Meddelare Ulla-Britta Thunman). De kom att gifta sig och de övertog gården som idag ägs av deras dotterdotter Pia Nyberg.

Maja bodde på Svartbäcksgatan 9 i familjens fastighet (Melin s 247). Där höll hon middagar för barn och barnbarn. De senare fick lära sig vett och etikett vid matbordet. Maja tillbringade somrarna på Breidagård när Kurt och Margit tagit över Norrhällby.(Signe Nyberg meddelare)

Maja hade ett nära förhållande till sin systerdotter Ella Nordlöf gift Odqvist. Ella var ofta på Norrhällby som barn och när Ella 1907 vårdades på sanatorium i Schweiz för sina klena lungor var moster Maja med hela tiden (s 107). De for senare på en långresa med M/S Gripsholm till medelhavet och Indien. Det var 1934 (Odqvist s 108).

Sten Wilhelm Karlsson Thunman 19/7 1892 gifte sig med Greta Gunilla Lundgren.

De fick sonen Karl-Henrik Stensson Thunman 18/10 1919, och Anders Stensson Thunman 7/11 1923.

Bilden  föreställer Karl Henrik 1919. Den andra bilden är en släktförteckning över Thunman.

Patron på Höga,

Så kallades han, Karl Otto Vilhelm Söderman 1869-1945 som efter att ha blivit utlöst från Henriksberg, som han dittills har drivit, köper Gråmunkehöga gård i Funbo 1906. Då är han 37 år och har fyra barn, Margit, Gunnar, Brita och Karl-Otto, det femte Stina föds 1908. Ottos stora intressen är jakt och jordbruk. Året 1908 stod corps de logiet klart och var det första huset med vattenklosett i Uppsala med omnejd, man kom från hela Uppsala och beskådade underverket.

Han gifte sig med Laura Josefina Elisabet Lindberg (1872-1953) 1899, en pianolärarinna från Stockholm.  År 1900 besökte Otto och Elisabet världsutställningen i Paris.

Otto och systern Maja har också fastigheten i Storvallen i Jämtland tillsammans, där han kan utöva sitt stora intresse för jakt och fiske. Så småningom löser Otto ut Maja, men även Maja har kvar delar i Storvallen. Än i dag har både Otto och Majas efterkommande kvar fritidsnöjen i Storvallen.

Otto var också med och bildade Upplandsjägarna som än idag lever och frodas.

Under åren 1887-1889 gick han på Ultuna lantbruksinstitut .1909 invaldes han i Funbo sockens kyrko- och skolråd och tjänstgjorde där i 34 år. Han var även kommunstämmans ordförande (Funbo) i drygt 30 år.

Han deltog i Bondetåget den 6 februari 1914 och var en av de 2300 personer som var inbjuden till luncher och middag hos H M Konungen och H K H Kronprinsen på både Stockholms slott och Drottningholms slott i samband med detta.

Otto var genom ett delat jaktintresse god vän med satirtecknaren Knut Stangenberg vilket många brev och teckningar som finns bevarade förkunnar. Han hade många hundar och hyste en speciell förkärlek för Irländska settrar och ställde upp i tävlingar med dessa och fick vid åtminstone ett tillfälle en hedervärd andraplats.